Blåtassens blogg

Välkomna till oss på Blåtassen :)

Nervositeten hänger i luften...

Kategori: Allmänt

Natten till tisdag ska jag åka upp till Nordmaling och para Kira. Det blir vår andra kull med Samojeder och självklart är jag förväntansfull. Det ska bli riktigt roligt att ännu en gång starta denna resa mot en rolig framtid av liv som man föder upp och vårdar. För det är ju underbart med valpar... 
 
Eller? 
 
Ja det är det, men återigen påminns jag om vilket jobb det var med den förra kullen. Denna gång har jag LOVAT mig själv att låta mig själv andas ibland men jag känner mig själv och vet att jag jobbar dygnet runt i flera månader för valparna och tiken och sen har vi ju 5 andra hundar också! Fast de får nog ta och ha lite överseende med att det blir mycket med valparna ett tag... 
 
Nervös är bara förnamnet på min känsla nu. Alla tankar hänger i luften om "tänk om det inte blir något" eller "vad händer om något går fel" och "tänk om jag gör något fel". För mig måste jag tänka lite så för att alltid kunna förutse det värsta och vara redo (precis som jag skrivit om tidigare) men ibland så vill jag fastna i den underbara tanken om VALPAR! Drömvärlden där man vill leva för resten av sitt liv. Men verkligheten är inte så enkel dock. 
 
Men spännande ska det bli! På många sätt! Jag ser så otroligt mycket fram emot dessa valpar och tror att de kommer att bli riktigt bra. Med dessa föräldrar kan det inte bli dåligt! Men mycket hänger ju på mig också.. 
 
Men känslan av att inte vara redo slängdes plöttsligt på mig häromdagen, känslan om att ha glömt något och att nästan vilja skjuta på allt för att känna sig "klar".. Ni vet det man gör när man ibland inte riktigt vågar ta steget. Som tur är så är det inte upp till mig, det är upp till Kira så hon får ta valet denna gång. Alltså att hon löper! Men vad har jag missat? Varför känns det så nervöst och pirrigt? 
 
Jag får nog inget svar på det förrutom att jag antar att det är ganska rätt att känna så. Man ska nog aldrig vara riktigt klar eller redo för något för om man ska vänta på rätt stund så kommer man aldrig ta steget för något bättre. 
 
Lite småtankar så här på lördagskvällen! God natt! 

Att tänka innan man talar

Kategori: Allmänt

Den sista tiden har jag fått en del samtal från vänner som undrar hur det egentligen är med mig. Hur mycket jag än uppskattar det måste jag endå fråga mig själv vad som gör att så många plötsligt reagerar. Så fort något negativt händer flockas man av välvilliga människor som frågar hur man mår.... Så då tänka jag förklara lite vad det egentligen är som händer, så gott som jag för tillfället kan. 
 
Som jag alltid är kan jag inte vara kortfattad och måste berätta en historia som sträcker sig längre bak för att folk ska få en klar grund i vad som påverkar olika utgångar och för att få en förståelse till händelsen. För alla har ju sina olika utgångar och sätt att se på saker och ting och ofta missuppfattas saker på grund av att man uppfattar saker på olika sätt. 
 
Enda sedan dagen då jag skaffade hund skrämde det mig vilket enormt ansvar man har över sina hundar. Man blir som en beskyddare som påverkar hela hundens liv utefter vilka val man gör. Ibland känns det enklare att inte göra några val alls än att göra fel för att undvika katastrofala händelser. För det är så jag har blivit - en katastrofprognos som ser allt i det värsta perspektivet och kan ibland bli handlingsförlamad för att jag inte vågar ta risker. Men med all rätt anser jag att jag har rätt i den punkten utifrån vad jag har fått uppleva när jag inte har lyssnat på min känsla. Det har till och med lett till dödliga utgångar på fyrbenta familjemedlemmar. För dem som inte har varit i mina skor kan jag säkert ses som hysterisk. Men när jag har sett min bästa vän ligga död i ett dike, uppsvullen med krossad skalle så är man inte längre så kaxig för det som många kallar "ödet". Nu tror inte jag på ödet eller övernaturlighet trotts att jag kanske borde men jag tror på att lita på mig själv och hur jag känner för olika situationer och att jag måste välja min säkraste väg. 
 
Det som förkrossar mig är endå att oavsett hur mycket jag försöker, hur mycket jag lägger ner på att lära mig, skaffa erfarenheter och hur mycket jag är tänker en miljon steg i förväg så är det något jag missar. Att inte ens tänka på att min hund kan gå med en skada som gör att hunden mår fruktansvärt dåligt under en väldigt lång tid. Nu vill jag inte ha empati och människor som säger det de tror att jag vill höra. För jag måste skylla på mig själv för att gå vidare. Att tro eller intala sig själv att det är utanför ens makt gör mig galen. Det är ju självklart att jag inte kan påverka allt men till viss del så hade endå denna händelse kunnat förutses. För denna gång tror jag helt enkelt att jag inte ville tro på sanningen. Coda har ju betett sig konstigt under en lång tid och jag har under en lång tid försökt att förstå honom bättre. Jag har tagit kontakt med specialister som inte ens de kunde ge svar på varför han beter sig som han gör. Jag hade tagit honom till veterinären men de hittade ingenting, förrän det var för sent... 
När han väl kommer till veterinären som ska vara specialiserade på sådana skador som han har (trasiga böjsenor i baktassen) får vi råd att motionera honom 4-5 gånger om dagen och ge laserbehandling 2 gånger i veckan i 5 veckor. Jag kände mig illa till mods även då men försökte att tro på dem, de skulle ju vara de bästa. Jag märker att han inte blir bättre utefter hur han beter sig och försöker nå ut och säga det och får rådet att han antagligen är understimulerad och ska motioneras mer. Sagt och gjort blir han värre och värre och tillslut så råder de mig att testa att dra med honom en kort bit. NU om inte annars är Coda helt förstörd och han kan inte gå och har så ont att han inte kan vistas med de andra hundar utan strikt uppsyn från oss. Från att ha varit en snäll men envis och aktiv hund till en frustrerad, agressiv och ångestfylld hund på bara någon vecka.. 
 
Jag borde ha litat på mig själv... 
 
I efterhand har jag pratat med folk som har förfärat sig över att jag fick de rekomendationerna av dem. En hund med de skadorna SKA inte motioneras alls, de ska vila och vila och vila lite till. Så en skadad böjsena blev till en trasig böjsena. Min hund är trasig och jag kan inte laga honom igen... 
 
Efter allt med Coda ser jag skador överallt. Alla hundar haltar och jag har verkligen börjat upptäcka hur otroligt mycket hundproblem kommer från att hundar har ont. Läste en undersökning om att ca 80% av alla hundproblem ligger i grund i smärta! Vilket borde vara något att ta i beaktning. 
Vanliga symptom på smärta är överaktivitet, ängslighet, agressivitet/agressiva beteenden och överdrivna beteenden eller "stereotypa beteenden"... Hade jag tänkt i dom banorna mer tidigare hade jag kunnat förstå honom, men det satt där rakt under min näsa och jag vägrade se det... 
 
Så ja, jag klandrar mig själv och jag har all rätt att göra det! 
 
Men det som jag är mest arg på är endå en annan sak. Det är precis det, en annan sak. Det är att mitt i alla besltut som ska tas om vår bästa vän och familjemedlem kan jag inte undgå att tänka på vad folk ska tycka och tänka. Att jag märker att jag strategiskt lägger upp olika pusselbitar för att undvika missförstånd som leder till skitsnack, främst inom rasklubben (Samojed). För OJ vilket snack det blev av Coda sedan han var i Furudal och mådde skit och betedde sig dåligt och OJ vad folk skulle bry sig och sprida dynga över oss när vi valde att låta honom gå i avel. Man får höra det ena med det andra om sin egen hund men också om sig själv. Att man tydligen vanvårdar sina hundar, har agressiva hundar och att man tydligen absolut inte ska låna ut hund eller sälja valp till oss för vi är ju så dåliga med hundar. Om något så bildar det ärr i själen som aldrig kommer att läka. Det påverkar i princip allt man säger och man litar inte på någon längre. För råkar man säga fel sak till fel människa så sprids det som löpeld och så är man en djurmisshandlare.... Så att i en enorm sorg över att eventuellt behöva ta bort sin bästa vän tänker jag på vad som sägs bakom min rygg. Vad säger det egentligen om människor runt mig? 
 
Ska jag behöva känna så? Nu tänker många säkert att "du kan ju ignorera vad folk säger" eller "skit i dom". Men är det så enkelt verkligen? Gör folk verkligen så? För så fungerar inte jag... Jag kan inte bara skita i vad folk säger, inte för att jag vill att alla ska älska mig utan för att mycket av det man gör skildras från andras ögon och man påverkas ofantligt mycket av hur andra i omgivningen uppfattar och dömer en själv. Inte för att man vill eller SKA men det är så vi människor fungerar. ALLA fungerar så.. Beroende på hur man blir mött av andra beter vi oss själva. Prova gå in i ett rum där alla är skitsura och se vilket humör du själv blir på... 
 
Så jag har en svårt skadad 4 årig hund som jag måste avgöra om han ska leva eller dö och jag går runt och tänker på vad folk ska tänka om mig och min hund. Hur jag ska lägga fram hans dödsbesked om det blir så och hur det kommer mottas av omgivningen.. Det är tragiskt och pateiskt!!! Jag blir så förbannat ledsen och arg över alla människor som verkligen inte tänker på vad de säger. Varför kan vi inte bara vara lite mänskliga och försöka vara trevliga mot andra oavsett vad? Jag skaffade i alla fall hund för att jag tyckte att det skulle vara roligt, inte för att lyssna på en massa skitsnack och bli dömd till djurplågare för att jag inte håller med andras åsikter. För vi kommer aldrig att tänka lika, och det är väl bra! Men måste vi vara fiender för det? 
 
Så om jag får ge ett meddelande till er alla så är det att TÄNK innan ni talar för orden är ert mest kraftfulla vapen ni har och var försiktiga med att använda dem. Såren som blir läker aldrig! Om ni tycker er ha hört det är det innan är det precis det vi tjatar om till våra barn om mobbning, vilket detta precis är. 
 
Kram till alla mina vänner! 
 
 
 

O så lätt det kan bli svårt!

Kategori: Allmänt

Min första hund flyttade hem till mig på våren 2005. Det blev en söt liten Samojedpojke. 
Aldrig innan hade vi haft hund eller knappt kännt något med en heller. Min vän en bit bort på gatan hade då och då besök av en bekant med en stor svart hund. Så den hade jag väl klappat någon gång och kanske hållt i kopplet med en nervös hand för att jag trodde jag skulle flyga efter som en vante... 
 
Men endå, hösten 2004 fick jag för mig att skaffa en hund, började tjata på min mamma och började låna böcker, prata med folk och läsa på om hur det var att ha hund. För jag hade aldrig tagit ett intresse så seriöst. Jag skulle minsann skaffa mig hunden! Så när jag väl lyckades övertala min mamma med villkoren att jag fick betala för den själv så började jag jobba på all min fria tid. Och plugga! Det var ju en helt ny värld! 
 
Min första hund! Åh min första lilla valp! När vi sen sitter med valpen i knät på vägen hem från uppfödaren så hade jag så mycket hopp och förväntningar! Men min första tanke är endå "jaha, och vad gör vi nu då?". 
 
Vi hade förberett allt och allt var så perfekt. Vi hade verkligen sattsat allt på vår lilla valp men när den väl befann sig i knät på mig så kunde jag inte undgå den lilla känslan av "tänk om jag gör fel"... Men då visste jag faktiskt inte vad fel var, för jag hade bara fått reda på allt man skulle göra rätt.
 
Vi la ner all tid och kärlek vi hade på valpen, han var så perfekt! Valpkurser, forstättningskurser, unghundskurser, vardagslydnadskurser, freestyle och agillity.. Ja lite av varje! Och KUL var det! Den lilla valpen älskade att vara med och upptäcka världen! Problem? Nej han var bara perfekt! 
 
Nu, snart 9 år senare, har jag gått 2 intruktörsutbildningar, massa andra utbildningar inom hund, uppfödarutbildningar, fött upp valpar själv, haft hand om och jobbat med omplaceringshundar och problemhundar, har en egen kennel med draghundar och har gått igenom många hundar och utbildningar och massa därtill. Nu har jag till och med vågat mig på att ha en Malle... 
 
Och vad svårt det är att ha hund! 
 
Ibland längtar jag tillbaka till när jag satt med den första valpen i knät för ca 9 år sen... För det var så lätt! 
För att vara ärlig tror jag att jag var en bättre hundägare då i praktiken än vad jag är idag. I teorin kanske jag vet mer idag men rent praktiskt blir man skadad av att veta för mycket. Jag nojjar mig konstant för att Timmy (Mallen) ska bli rädd och få men för livet, att han ska råka ut för något, att jag ska göra fel. För jag VET alla felen i hela jävla boken så då undviker jag att göra dem. Då känner jag mig mer handikappad än kapabel till att ens träna mina egna hundar.
 
Andras hundar är lättare. Jag tänker tillbaka till hur jag hade det då, och jag blir helt ärligt glad av att träna andra människor med deras hundar. För jag på något sätt längtar och saknar den där känslan av att det är nytt och spännande. Men denna gång får jag vara deras inspiration, precis som min instrukör var för mig och min valp. Jag har möjlighet att påverka dem innan de får problem och ge hundägarna hopp och glädje. Jag kommer ihåg hur mycket den där första intruktören gav mig och uppmärksammade oss! Vi var bäst på heeeela kursen (tyckte vi)! 
 
Men nej! Jag kan inte undgå att jag på många sätt även gjorde fel då. Men hur kommer det sig då att min första hund blev så perfekt? Jo för att vi la ner ca 2-3 timmar om dagen på träning av diverse lydnad och vardagsgrejer. Han var praktiskt sätt startklar för både tävlingslydnad, freestyle och agillity vid 2 års ålder. Men vi tävlade aldrig. Jag trodde inte att vi var det då (det är något jag kommit på senare). Men inte bara det, jag betedde mig naturligt mot min hund! Jag var då inte påverkad av all propaganda om hur man minsan håller hund. Jag gick heller inte till någon "hårdare" klubb och jag skulle aldrig skrika eller ta tag i min hund - varför inte? För jag älskade min hund! Det jag menar är att jag gick efter vad mitt hjärta sa och vad jag kände var rätt då. Efter det har jag gått fram och tillbaka mellan olika skolor men tillslut hamnat tillbaka där jag började - en respekt mot sin vän, hunden. 
 
I dagens läge så är det endå så att jag kan massor om hund. När det kommer till hur man komunicerar, hundens språk, psykologi och hur hundar överhuvudtaget fungerar så är det kanske min tur att stå på andra sidan av rollerna på en hundkurs. Men jag vill aldrig, aldrig, aldrig, aldrig någonsin glömma min känsla om den första valpen! Det vill jag ha med mig i resten av mitt liv för det är den största lärdomen jag någonsin kommer att få! För förhoppningsvis så får även andra känna den känslan och gå på kursen och vara bäst?
Kanske får jag vara den som säljer den perfekta valpen och ger någon den där nykeln till en helt ny värld?
Eller kanske kan jag vara den som inspirerar andra till att göra roliga saker med sin hund som ger glädje och lycka för både hund och ägare i livet? 
 
Vem vet, det kanske blir jag... 
 
/Eliza
 
 
 
 
 
 
 

Vad händer med vår djursyn?

Kategori: Allmänt

Av någon anledning så har jag suttit och läst olika artiklar på nätet som handlar om allt ifrån politik, invandrarhat till jämställdhetsfrågor. Jag vet inte om det är så att jag känner ett behov av att "vara med" eller om jag bara vill plåga mig själv. Oavsett vilket så blir jag mer och mer förfärad över vart världen är på väg. 

I min värld ser jag på människor som människor. Oavsett vilken läggning, kön eller religion man tillhör. Så är vi alla människor. Sedan kan jag kanske inte alltid acceptera allt som människor gör. Men det är lika mycket om en svensk man som endast ligger med kvinnor, om det är en muslim eller en kvinna som är homosexuell. Alla är lika värda som människor men det är det de gör som definierar dem. Alltså är det lika fel om en infödd Svensk gör något som en invandrad Svensk (om man nu får uttrycka sig så...)

Men hur kommer det sig att det finns vissa som är "djurmänniskor" och vissa som knappt sett skillnad på en gran eller en hund? Det "vilda" eller "ej mänskliga" skrämmer många. I barnprogram och olika animerade filmer beter sig djur (och ibland även växter) som människor. Man förmänskligar allt! 

I sig tycker jag inte att det är helt "FEL" att förmänskliga djur. Men man gör det på fel sätt. Man tar bort djuren ur djuren precis som att vi har tagit bort djuret ur människan. Vi är inte längre djur utan vi är något övernaturligt. Något som är "bättre" än annat. Vi kan minsann utnyttja och göra som vi vill för att vi kan? 

Vad ger oss rätten att behandla djur och natur så som det vore förbrukningsmaterial? Hur kommer det sig egentligen att vissa människor faktiskt tar så stort avstånd från det naturliga och djur att de inte ens förstår. 

Vi, människor, hundar, katter och hästar, är alla däggdjur. Våra grundläggande instinkter, känslor, fysiologiska egenskaper och grundläggande psykologi fungerar på precis samma sätt. Där kan man förmänskliga djur för att varför inte fördjurliga människan? Vi känner alla glädje, kärlek, rädsla och sorg. Vi blir hungriga, kåta, stressade och vill söka skydd. Vi är alla samma sak förutom då den lilla skillnaden att vi människor har ett högre intellekt. Men varför inte då nyttja våra hjärnor och vårt förstånd till att ge djuren ett bättre liv i vårt samhälle? Vi förstör, gnäller och vill bara ha mer. Skaffar djur, tröttnar och avlivar eller värre - slänger ut på gatan. 

Det är VÅR skyldighet att ta hand om det vi har skapat genom avel, vår skyldighet att se till att de vilda djuren har kvar SINA hem. Vår skyldighet att bevara natur och miljö och hela jävla planeten! 

Skyldigheter - inte rättigheter!

Med dessa skyldigheter kommer en kännedom om naturen och djur. Alla behöver inte vara biologer men en grundläggande kunskap räcker. Vi fokuserar så mycket i skolorna på att lära oss "människosaker" så att barn inte länge ens vet att hundar kan vara glada. Eller har känslor överhuvudtaget egentligen. Tror vi att vi är de enda kännande varelserna på jorden? Ska vi fastna kvar i behaviorismen där det påstods att djur inte har känslor? 

Ska vi tro på att vi kan, med rätt, behandla djur som vi vill? Eller ska vi börja ta vårt ansvar? 

Ibland skulle jag vilja att det fanns en gud eller kanske karma för det gör i allafall vissa till bättre människor. 

Timmy är helt normal

Kategori: Timmy

Igår hade jag en helt underbar dag. Jag har stämt möte med en kvinna som inte bor så långt ifrån mig, Camilla heter hon. Hon har själv 2 Belgare, Tervar. Vi bestämde att vi skulle ses och jag skulle ta med Timmy. 
 
Jag har under den sista tiden varit lite orolig över Timmys beteenden. Han är liksom konstig. Jag kan liksom hund men Timmy är väldigt speciell. Eller Mallar är speciella! Och Timmy är inte ett undantag... 
 
Jag hade innan förberett henne på att Timmy är i könsmognaden och i spökålder så kan han vara lite reserverad och lite spänd mot andra hundar och kanske människor med. Detta är för att han vid stressade situationer har betett sig så och jag kände mig lite orolig över att allt kanske inte riktigt stod rätt till! 
När vi väl kommer dit så har Camilla tagit in sina hundar och står och väntar på oss så släpper jag ut honom lös från bilen. Han cirkulerar runt mig (lös) och när han ser Camilla stannar han till en sekund och sedan tar ett skutt och springer fram och hälsar.. sedan går han runt och nyfiket undersöker platsen.. 
När vi sedan kommer in står hennes två hundar bakom en hundgrind och Timmy går in, utan problem och glider runt och undersöker deras hem. Han bryr sig inte så mycket om de två hundar som står bakom grinden. Jag berättar om min oro över Timmy och Camilla tittar på mig och säger "han är ju helt normal" när Timmy i nästa sekund hoppar upp i hennes knä med frambenen över benen och ger henne en lagom dos "Timmy hångel".. 
 
Camilla berättar för mig om Belgarna och hur de är. Något jag behövde bli påmind om och jag plötsigt inser att min hund endå är ganska normal.. Vad är det egentligen jag är orolig över? Vad är hans problem? 
Så tillslut så släpper vi ut Camillas tik Ess som också är en Belgare och Timmy på gården och deras första möte såg ut som något i stil med "nä men tjena".. Och de började springa runt.. runt, runt, runt och busabusabusa!!! 
De ÄLSKADE varandra! Jag tror inte att Timmy har någonsin gillat en hund så mycket som han älskade Ess! De hade samma leksätt, samma språk och gemensamma intressen. 
 
Så efter massor med prat, skratt och hundbus kom vi fram till att Timmy är en normal och sund hund och det är matte som behöver höra det ibland. För det är svårt att ha en Malle - de är extra av allt! Som Camilla sa - "sätt ett JÄTTE framför allt så har du en Belgare..." 
 
Ja det är nog precis så det är.. För Timmy är min jättebebis som är jättesöt och jätteduktig! 
 
Där fick jag också massor med träningstips till vår träning. Camilla är en av de få som har kommit högt upp i trävling som faktiskt använder bara positiv inlärning (mina egna ord) så det var jätte roligt att få ta del av. Så nu ska vi träna på fotposition, inlämnande av föremål och lite annat.. Och det enda problemet var vem? 
Jo matte... Kanske ska sälja mig själv på Blocket som problemmatte? 
 
När jag väl åkte hem så tog jag inte bara med mig den tröttaste Timmyn på jorden, utan också samma lilla kille som han var när han var valp. En härlig och mysig och snäll liten kille! Så ska han även förbli! För DET har matte bestämt ;) 
 
Slutsatts: Okej vad har vi lärt oss av detta då? Jo att ibland behöver vi nog alla någon som säger till oss att det är normalt. Ibland kan man förvirra in sig för mycket i tankarna och glömma bort verkligheten. 
 
Kramar från Eliza

Skilnaderna mellan att träna Malinois och Samojed

Kategori: Allmänt

När jag skaffade Timmy hade jag självklart vissa förväntningar. Tidigare har vi haft både Kelpie och Schäfer blandis och andra hundar. Jag pratade mycket med folk som har rasen och träffade lite sådana innan. 
De förväntningarna jag hade var helt enkelt en brukshund med annorlunda arbets sätt än Samojeden. De har andra förstärkta beteenden och andra egenskaper. Då Timmy är den första bruksvalpen jag har haft så blev det ju extra spännande! 
Men oavsett vad jag förväntar mig när jag skaffat en annan ras så jämför jag med det jag är mest van vid, och det är ju självklart Samojeden. 
 
Den ras man har som mest vana vid blir ju någon form av "medelpunkt" för alla andra hundar man tar sig an. Och så blev det för mig med. Ofta är det saker som man jämför trotts att man egentligen inte ska eller borde. 
 
Så nu ska jag berätta lite vad JAG tycker är de största skilnaderna mellan raserna. Man kan vända och vrida på begreppen oändligt men jag väljer nu EN synvinkel och det är arbetsätt. 
 
"Alla barnen ville dra släde utom Timmy, för han är en Malle"
 
Samojeden är en fysiskt arbetande hund. De vill springa. Det spelar ingen roll hur mycket mental aktivitet de får för springandet är i sig det viktigaste behovet de har.
Mallen är en psykiskt arbetande hund. De vill arbeta med huvudet och nosen. Det spelar ingen roll hur mycket fysisk aktivitet de får för de har ett mycket större behov av att få jobba med skallen. 
 
"Alla barnen ville hälsa på den glada gubben i skogen utom Timmy, för han är en Malle"
 
Samojeder älskar folk! Ja de älskar verkligen människor. De är socialt engagerade i även främmande människor nästan oavsett hur de ser ut eller är. Det gör dem till usla vakthundar men som en draghund kan man inte ha ett spann som stannar upp och skäller ut folk som de möter i arbete. Visst måste de kunna ignorera människor men det finns ingen rädsla eller reservation alls. En annan anledning är för att man ursprungligen helt enkelt skulle kunna dela på många hundar bland människor och kunna låta hundarna jobba både med andra människor och hundar. Däremot har Samojeder tillräckligt mycket värdighet och självständighet att de ofta väljer vilka som förtjänar deras respekt och inte. Men en glad röst och gos charmar endå de flesta Samojeder.
Mallen älskar sin familj! Men andra människor kan lika gärna få finnas någon annanstans. De är helt enkelt inte av intresse om de inte möjligtvis har något man vill ha, så som något ätbart. Då är de värdefulla tills de har fått det som de vill ha och sedan tappar människorna värde igen. Det är helt enkelt inte intressant med andra människor. Om det dyker upp konstiga människor i skogen måste man enligt Mallen kolla ifall det kan vara något hot. För vem vet, det kanske står en yxmördare mitt ute i skogen? Mallen ska ha, på grund av arbets sättet, en reservation mot främmande och kunna vakta. Detta gör Mallen till en utmärkt vakthund som värderar sin ägare till något som ingen kan slå! Oavsett om ägaren behandlar hunden bra eller inte. Mallen ska helt enkelt vara suspekt mot omvärlden och kolla av läget innan den agerar. 
 
"Alla barnen gick förbi den fladdrande ballongen utom Timmy, för han är en Malle"
 
Samojeder i arbete, i ett storspann tex SKA inte stanna upp för varje liten ny sak som dyker upp. De har inga rädslor mot nya saker och de bryr sig helt enkelt inte tillräckligt mycket för att ens stanna upp och tänka. Det finns heller inga naturliga hot mot en Samojed. Oavsett om det är en gigantisk häst, älg eller en fladdrande ballong. Och skulle det dyka upp en vildsvin i skogen, då tar man bara och sticker därifrån. Det är liksom ingen ide att hettsa upp sig över småsaker tycker en Samojed. 
Mallen i arbete ska kunna ta in alla små intryck och kolla av allt som är annorlunda. De ska snabbt kunna reagera och agera på små retningar. De är snabba i tanken och har en inbyggd rädsla för nya saker (Neoteni) vilket gör dem mer vaksamma och allerta i sitt sätt att jobba. En Malle som i arbete, så som bland annat tjänstehundar, inte reagerar på småsaker kan hunden missa många detaljer som är avgörande för ett gott arbete. En malle som tränas självständigt i någon form av arbete ska kunna agera vid någon form av hot. De måste även ha någon typ av egenkontroll och inte agera för snabbt men de ska vara vaksamma och snabba. 
 
"Alla barnen ignorerade den flygande bollen förutom Timmy, för han är en Malle"
 
Samojeder har något som kallas för hög jaktlust. Dock är de mer av jakt än kamp som de är ute efter. Ser de en hare när de är lösa så springer de mer än gärna efter. De flesta har väl hört om någon Samojed eller polarhund som har sprungit efter och fällt något typ av vilt. Vi har dock bara fått lite fåglar, möss och ett och annat mindre gnagardjur. Samojeden har också mycket av det vi kallar "vall" vilket gör att boskapsdjuren brukar få vara ifred och kan istället vallas. Vi hade en Samojedhane som bland annat en gång rymde och stack till grannen  (ca 1,5km bort) och vallade deras får. Jaktlusten nyttjar vi i arbetet med Samojeden. Det finns inget nedärvbart beteende som heter "dragvilja" eller "draglust" och därför använder vi andra beteenden och egenskaper i draget. Det de jagar ska vara levande och när det väl ligger så kan det kollas av om det går att äta men ja, som ni vet är ju inte bollar eller andra diverse leksaker ätbara (även om vissa kan få lust för att äta dom i brist på roligare). Dock kan man se hundar i konkurens situationer springa med byte i munnen. Det är dock något annat och liknas mer vid en typ av jaktlek blandat med konkurrens om bytet. Hundar kan även kampa med varandra om byte men där gäller samma sak även om det kan vara i lek. 
Mallen har en låg retningsgrad och stor kamplust. Det innebär att de lätt reagerar och "går igång" på olika s.k. retningar, så som en flygande boll till exempel. De har också det som många kallar för "föremålsintresse" vilket grundar sig i byteshantering, hämtande av byte osv som man har förstärkt hos hunden. De har lägre jaktlust än Samojeden om man tittar på intresset att söka upp och förfölja vilt men en högre tendens att agera vid närstrid. Även en förhöjd lust för dödande som ruskande av byte, bärande av byte och uppsökning av eventuellt byte.
Detta gör alltså att Mallen har en stor motivation till föremål och springer mer än gärna efter och hämtar bollar, leksaker osv. De älskar att leta upp föremål eller personer. Det många även nyttjar i "dödande och kamplust" är skyddsarbetet med Mallen.
Vallningen som Mallen har är nog länge sedan blivit bortprioriterad i aveln. Jag skulle nog aldrig släppa in min hund till några får! Däremot kan man vid invänjning plocka fram dolda beteenden hos Mallen genom att intruducera valpen tidigt till får och på så sätt få fram och utvecka sådana typer av beteenden som finns hos dem. Men då Mallen inte är det första valet för någon som ska valla så är detta sällsynt! 
På grund av de höjda dödarbeteenderna, snabba reaktionerna och låga retningströskeln blandat med stor kamplust har man fått fram en perfekt brukshund för många typer av arbeten. Men jag måste säga att jag ibland blir förfärad av dess extrema egenskaper då Mallen verkligen är så otroligt känslig! 
 
Jag tycker själv att Samojeden är en otroligt enkel och trevlig hund. Skulle jag välja att ha en familjehund som inte ska arbeta för mycket skulle jag främst välja Samojeden framför många raser. Väldigt mycket på grund av att de är så positiva och stabila i sitt sätt men även på grund av att man helt enkelt inte har avlat på några extrema beteenden. Självklart skulle jag vilja ha lite mer föremålsintresse i dem och med riktad avel skulle det gå att få fram. Men detta anser jag endå vara lite onödigt som ett avelsmål. 
I arbets syfte är Mallen en perfekt träningskompis! Jag själv har lärt mig så otroligt mycket av Timmy och vi har väldigt roligt ihop. Men i vardagsituationer är Mallen mycket svårare. Kan vara för att jag inte prioriterar någon form av lydnad utan vill ha lyckliga hundar som kan säga vad de vill.Det betyder inte att vi inte har några regler utan att jag går ifrån gränserna för vad som är mänskligt rätt eller fel och lär mig förstå vad hunden vill och hur den fungerar. Skilnaden så SÅ stor att med Samojeden måste man försöka dämpa dess förmåga att ta egna initiativ medan med Mallen måste man se till att den får tillgång till att FÅ ta egna initiativ. Hundar ska ju trotts allt vara hundar och inte några köttrobbotar på fyra ben! 
 
Det finns mycket mer att skriva om skillnaderna i raserna och hundtyperna men jag väljer att avsluta här. 
 
/Eliza 
 
Timmy i arbete
 
Jerry i arbete
 
 
 
 

Senaste nytt

Kategori: Blåtassens kennel

Jahapp vad är det som är nytt här då... Tänkte att jag skulle skriva lite om vad som händer men det är lite det gamla vanliga. Jobb, hundar, fixa hemma, hundar, vakna, hundar, sova, hundar och lite hundfix också.. 
 
Ja det mesta kretsar ju kring hundarna hos oss om ni inte redan förstått det. Så om någon frågar mig hur det är så kommer oftast svaren handla om hundarna - "jo det är lugn... var precis ute med hundarna" eller "joo då alla ligger och sover så just nu är det bara bra"... 
Nej jag tycker inte att hundarna är jobbiga eller stökiga, men lugnet som beger sig efter stormen är så skön endå.. När det liksom är lugnt och stilla och nästan ett vakum att tysthet. 
 
Så just nu känns det mesta lugnt. Nytt löp, sista för i år då, Polly som började i dagarna. Tror Jerry är lite extra glad då han får vara inne den mesta delen under löpen medan tikarna är ute på dagarna. Och finns det något som alla gillar så är det att vara inne! 
Vi trodde ju lite att vi hade skaffat oss hundar som skulle tycka om att vara utomhus, men vi hade fel. De KAN vara ute och de trivs ju där. Men får de välja så skulle de faktiskt helst vara inne hela tiden... Ja alla förutom Chilli då, hon vill helst bara vara ute jämt. Helst i en snöhög i 30 minusgrader... 
 
Vi hade lite pälsvård idag. Klippte klor, blåste och borstade hundarna. De blir ju leriga och äckliga i pälsen i detta väder så det är skönt att blåsa bort skiten. De blir alltid så vita och fina efteråt :D 
Många som är ovana vid rasen brukar ju fråga hur ofta vi tvättar våra hundar och ja, det är ju inte så ofta. Därför är det otroligt skönt att ha en hundblås där man blåser ut skiten ur pälsarna. 
Provade borsta Timmy lite med en mjuk borste, han försökte äta upp den.... Det var tydligen roligt sa han! 
 
Alla hundarna mår bra! Vi mår bra och längtar ju självklart till kallare väder och SNÖ! 
Timmy växer så det knakar och frodas som välgödslat gräs på en mild sommardag! 
 
Ja juste! Leo har fått heltidsanställning från 15e Januari på sitt jobb och jag blev klar med min utbildning förra veckan. Det är väl något nytt i allafall :) Så nu är jag färdigutbildad hundkursledare på Hundutbildninsgruppen! Lite tråkigt att klassen splittras men skönt att det är färdigt nu! Nu ska jag börja planera ordentligt inför vårens kursen jag ska hålla i och är så glad över hur mycket jag har lärt mig och lär mig varje dag! Mer om det kommer någon annan dag! 
 
Kram kram - Eliza 

Hitta folk med Timmy

Kategori: Timmy

Då jag och Timmy har tränar föremåls söker eller föremåls uppletandet sedan han var ca 3 månader tänkte jag att vi skulle prova på att leta upp människa istället. Han förstår ju poängen med att leta upp något så det tänkte jag inte skulle vara så jätte svårt..
 
Innan frågade jag allmänt på FB om några sista minuten tips på hur vi skulle göra. Där fick jag en del tips och råd men då jag tränat på FS (föremåls söket) så länge kände jag att jag provar mitt sätt och om det inte går så testar vi något annat. 
 
Det hela börjar med att på vägen ut till platsen vi ska träna på går vi alltid på en grusväg. Leo skulle in i skogen en snabbis för att kolla in granen och när jag står där med Timmy och väntar får jag syn på ett vildsvin. Med den enorma respekt jag har för skogens djur så ropar jag snabbt till Leo att gå ut från skogen. Lite läskigt var det! 
Så vi fortsätter att gå.... 
 
Tanken var att vi lägger upp momentet på samma sätt som söket. En person håller i Timmy och den andra visar en leksak och ber honom att vänta. Men då tänkte jag istället för att Leo då skulle komma tillbaka så skickar jag ut Timmy för att "hitta husse"! 
 
Sagt och gjort står vi och väntar på att Leo skulle gömma sig och när han hade gömt sig släpper jag iväg Timmy på ett "hitta husse". Timmy springer iväg och rakt in i skogen. Plöttsligt ser jag något STORT springa ca 30-40 meter ifrån oss på vänster sida. Min tanke blir lite självklart - "vad håller Leo på med?"... 
Men det var ju inte Leo.. Det var en enormt stor kronhjort...... 
 
Jag tittar på Timmy - Timmy tittar på den... Han står en stund och funderar på vad i hela h**vete han ska göra.. Han blir ju självklart förvirrad.. Där står han och funderar på om han ska fortsätta leta eller kolla vad det var som sprang förbi. Jag tror att han hade fortsatt att arbeta, men vågade inte ta risken och kopplade honom igen och bad Leo komma fram och kampa med honom istället.. Något misslyckat försök!
 
Men jag blev otroligt imponerad över att han inte stack iväg! Duktig pojke! 
 
Så vi går vidare och vid nästa ställe så försäkrar vi oss att inte stöta på några fler djur så vi tjoar och tjimmar lite först.. Inga djur! Vi gör om samma sak men med lite kortare sträcka och Timmy lyckas direkt! 
Det är otroligt viktigt att han får lyckas med det han gör. 
 
Det roliga var att när Leo berömmer massor när Timmy hittat honom så tar han leksaken och går tillbaka till mig direkt. Timmy tyckte nog att det var jätte smidigt att någon stod och höll i saken han skulle hämta :P 
 
Detta testade vi några gånger och Timmy var ju klart klockren varje gång! 
 
Kul att ha en liten Mallekorv! 

Regn och äckel

Kategori: Att ha många hundar

Bläää!!!
 
Visst, när man har hund så får man stå ut med väder. Men jag måste säga att regnet som kommer är nog det värsta vädret som finns. Hundarna blir blöta, jag blir blöt och allt blir lerigt. Samojeder är tåliga i sig men inte ens de gillar regnet och leran. 
 
Idag körde jag några hundar. Tog två varv på kickbiken på ca 5 km per gång.. 
Coda och Polly fick springa ihop idag, brukar inte köra dem ihop men ville testa köra dem också. Våra olika hundar har olika styrkor och svagheter så ibland är det bra att skifta så att man ser dem tydligare. Polly är en jätte duktig draghund, verkligen, hennes styrkor är många. Hon visar mer och mer på ledarhundspotential i draget (ledarhunden är den som springer längst fram och "leder" de andra hundarna via förarens kommando) och lyssnar bra och har ett väldigt bra driv i språnget. Coda är ju självklart duktig (som vanligt) men man börjar märka att stjärnan i honom kommer fram lite för mycket ibland och han ska vara "bäst" vilket gör att han kanske ibland pumpar ut sig för mycket. Det är nämligen så att den snabbaste hunden är inte den bästa draghunden utan den hunden som håller bra tempo hela vägen och orkar springa mil efter mil är det man oftast strävar efter, självklart beroende på vad man vill få ut av det hela. I sprint (kortare distanser) vill man ju ha snabbhet men i medel eller långdistans vill man hellre ha uthållighet. Men det är ju en träningsfråga och när Coda har varit still för länge så vill han oftast springa av sig som fan en stund... Men det märks varför jag inte kör dem ihop, de har olika tempo och olika styrkor... Men det är bra att köra olika hundar ihop! 
 
Sen var det dags för Kira och Jerry. När vi kör brukar vi köra Jerry/Coda, Polly/Kira, Tellis/Nova när vi kör två och två. I storspann går de i samma positioner oftast men vi har börjat ta bak Coda för att utnyttja hans styrka och då springer han med Nova som är en bakhund (wheeldog = svenska - däckhund?). Vi har alltid de starkaste hundarna längst bak, de som är mest uthålliga springare i mitten och ledarhundarna längst bak. Kira och Polly går i mitten och längst fram går oftast Chilli och Jerry eller Coda och Chilli beroende på dagsform. Chilli brukar inte köras två och två då hon tränas i löpning av min bror. Ja nu blev det mycket hundar här.. 
Men i allafall så körde jag Kira och Jerry ihop idag.. Jag har ju inte kört dem så extremt mycket den sista tiden för jag har haft att göra med Timmy så Leo har kört dem mest och han har flera gånger påpekat hur jävla duktig Jerry är i draget. Jag har tänkt något i stil med "jaja jag vet att han är bra" men när jag körde honom idag så måste jag säga "WOOOW!!!!!".. Coda är ju bra men Jerry är till och med bättre (jag trodde ingen kunde slå Coda).. Vilken uthållighet, fart, glädje och vilja! En riktig stjärna! 
 
Kul var det att köra dem idag och nöjda blev de också! MEN så kommer man hem och hundarna ser ut som 7 svåra år! Vissa har bättre päls än andra men unghundspälsen blir alltid skitig.. Så skulle jag hålla på ute i regnet i trädgården och lämnar dem i hundgårdarna.. Och när jag sen tar in dom så är de som lermonster (ja jag överdriver) men att torka, blåsa och få rent 7 smutsiga och blöta hundar är inte roligt!! 

Att bo och leva i en hundflock

Kategori: Att ha många hundar

När det kommer till att bo och leva med många hundar som alla ska fungera ihop och kunna vara på samma ytor under vissa tillfällen måste man ha något som kallas för "gott hundspråk". Att hantera en eller två hundar går bra nästan oavsett om man kan prata hundspråk eller inte. Men för att kunna ha flera individer ihop måste man både ha god förståelse för språket och även kunna prata det själv. Försök att komma till ett klassrum i Kina och försök att få kontroll över 10-20 barn som inte förstår vad du säger. 
 
För att prata hundspråk måste man först veta vad de olika signalerna betyder. Själva pratandet som vi människor gör handlar inte så mycket om det aukustiska (ljudliga) utan mer om kroppspråk och sinnestämningar. Vill man ha en lugn flock ska man se till att man själv håller sig lugn men vill man ha lek och bus är det bara att börja hoppa runt. 
För att få sig en bra förståelse måste man självklart själv obeservera och studera hur hundarna är mot varandra. Vi kan aldrig få samma reaktioner som en hund kan - helt enkelt för att vi är människor. Men vi kan endå nyttja oss av de egenskaperna som de använder. 
 
Har du någonsin sett när man har några vuxna hundar liggandes i lugn och ro på något ställe, plötsligt far det fram en eller flera tossiga unghundar eller valpar och så plöttsligt reser sig någon av de vuxna morrande och "flyger på" eller skäller ut de stissiga unghundarna? 
Där kan man prata om ett konkret exempel på vad som händer med sinnestämningar och känslor. Om man är i ett rum där allt är lugn och ro så vill man ju inte att någon ska komma och liva upp hela rummet. Känslan över luften ändras och stressen smittar av sig. Den stressen kan i sin tur göra de vuxna hundarna förbannade och de har med all rätt egentligen gjort rätt enligt "hund koden". Däremot måste man alltid se till som människa att detta inte inträffar då man, i värsta fall, kan få en kedjereaktion som leder till att hunden blir skadad. 
 
Det värsta man kan få i en grupp med många hundar är negativa spänningar. Ur våran erfarenhet är det oftast tikarna som för med sig dessa. Hanarna brukar vara mer exposiva och mindre förvarnande medan tikarna kan gå och spänna sig i all evighet.. Det värsta med dessa spänningar är att, precis som alla andra känslor, smittar dessa av sig. De smittade spänningarna kan leda till stora agressioner i hela flocken och leda till slagsmål. Det kan vara två tikar som spänner sig mot varandra och smitta en annan som flyger på en oskyldig valp... 
Dessa spänningar kan man aldrig leda bort med agression. Vi motverkar alltid detta genom att använda en annan smittbar känsla - glädje och lugn.. Genom att massera och vårdande prata med en spänd tik kan man lösa mycket av problemen i flocken. Så länge som man får tag på den som är "värst". En hetsig hund bland spända hundar kan också utlösa agression. Då stress och spänningar lätt utlöser agressivitet måste man se efter vem som är den stressade och plocka bort den ur gruppen. Det är alltid bättre att plocka bort den stressade än de som är spända då man via separation kan få två hundar att hata varandra mer. 
Dessa exempel är väldigt komplexa och man kan vrida och vända på dem hur som helst. Själva tanken med det jag skrivit är att man måste förstå genom att lära sig hur hundar fungerar och däri även kunna nyttja de egenskaperna som de använder mot varandra. Men också förutse händelser i förväg. 
 
För något som INGEN kan förneka är att ibland bråkar hundar. Men för det behöver ingen av dem vara farlig eller i sig agressiv bara för att de utför aggressiva handlingar. Bara för att jag är arg betyder det inte att jag är en arg människa jämt! 
Vi måste lära oss förstå våra hundar och förstå hur de fungerar. 
 
Mitt största tips till alla är att testa sig fram med sina känslor att komunicera med hunden. Prova att hettsigt kalla på hunden, lugnt kalla på den och en gång glatt... Precis som med det kan vi styra över hundens situation och hur hundarna fungerar ihop. Våra känslor och stämningar är lika betydelsefulla som hundens.. 
 
Liten sidonotis - tänk på att jag pratar om en grupp med hundar som lever ihop dagligen. De känner varandra och de flesta har vuxit upp med varandra. En grupp med hundar från olika uppväxter och ställen reagerar olika beroende på ras, ålder osv. Sätt inte ihop flera hundar som hatar varandra och tro att ett glatt humör ska rädda situationen. 

Extravaganta och spektakulära bilder!

Kategori: voffvoff

Har du någonsin varit på detta humör? Det har Nova!
 
Har du någonsin sett en hund ligga i en grop? Nu har du! - Chilli
 
En halv kelpie? - Eros 
 
 
Har du alltid velat se en enögd hund köra en bil? - Tina
 
Har du längtat efter att få se Kira i badkaret? OBS ej för valpar under 1 år!
 
Här är en grekisk gatuhund i svensk snö! - Louk
 
Mor och dotter! - Nova och bebis
 
 

Min älskade familj!

Kategori: Att ha många hundar

Efter att jag skrev inlägget om hur stökigt och smutsigt det är att ha många hundar kände jag lite ångest. Tänk om alla bara tror att jag tycker att det är jobbigt! Så då måste jag endå berätta lite om fördelarna med att ha många hundar. 
 
Polarhundar - trivs otroligt bra i varandras sällskap. DU kommer aldrig att vara det viktigaste i hundens värld utan för polarhundar är det viktigt att få umgås med andra hundar. Den sociala biten att bara umgås, leka och vara med andra hundar är viktigare än vad man tror och det kan vi människor aldrig ersätta. 
 
Drag - är ju det våra polarisar gör. När man väl skaffat en måste man ju ha en till tills man plöttsligt har typ 7... Det går att låta hundarna arbeta då de arbetar tillsammans. Vi kör allt från 2-7 hundar samtidigt och det är ju verkligen det hundarna är födda till. Och JA det är mycket roligare ju fler de är! 
Det allra roligaste är att hundarna vill ju att det går fort och de har hört att matte verkligen uppskattar det så de kör allra helst på i så höghastighet att matte tappar andan och skriiiiiker av glädje (HJÄÄÄÄÄÄÄLP)!
 
Kärlek - när hundarna är nöjda och har fått leka, äta, jobba och bara vara hundar har de så enormt mycket kärlek att ge. Jag ska erkänna - kvällarna är det knökfullt i vår säng när vi tagit in alla och ska lägga oss. Vi har nämligen alltid mellan 6-7 hundar som sover i vårt sovrum. Vissa får bestämma själva men nästan alla väljer alltid sovrummet. Sova är ju endå socialt för hundar ;) Ibland så blir det dock lite översocialt när man inte får varken ha några kuddar ifred eller knappt kan röra sig.... 
 
Familj -. att komma hem till ett gäng polarisar så visar de verkligen vad de känner. Det är kul att jag kommer hem. Men skillnaden mellan att ha Samojed och Malle är att när jag kommer så säger Samojederna "tjena vad kul att du kommer" medan Timmy säger något i stil med "MAAAATTTEEEEE du har varit borta jäätteee lääännnggeee..." med gråten i halsen och ögonen tårfyllda... Samojederna är min familj och Timmy är min bebis... 
 
När man får besök - så visar alltid hundarna sin uppskattning genom att hälsa så vackert de kan med leriga tassar på deras rena kläder. Med uppskattning så menar jag till oss som bor här. För ni vet ju redan hur vi oftast ser ut om våra kläder och hundarna vill ju att besökarna ska känna sig som hemma här.. Visst är det snällt? Hade man inte haft 7 så hade de inte blivit så skitiga!!
 
Om man är sjuk eller trött - så är det ju jätte synd om oss människor. Så hundarna gör verkligen allt för att pigga upp oss genom att helst av allt leka hetsiga lekar på oss i sängen eller så ljudligt som det går genom att skälla på varandra i sovrummet. De är ju bara för omtänksamma!
 
Fetma - när man har många hundar så kommer man inte ifrån att de verkligen vill se till att matte och husse inte blir feta eller lata. Vi gör ju så mycket för dom och de vill ju göra mycket för oss så för att se till att vi inte blir så feta så brukar de om vi glömt tex chipsen framme vara så snälla och äta upp dom. Allt för att vi ska må bra! Eller om vi lämnar några inne en stund så har de ju tid att lägga ut ett "skräp sök" genom att planerat riva sönder något och sprida ut det över hela huset. Helst en soppåse eller något som vi lämnat framme åt dem. 
Då när vi kommer hem har vi ett färdigt skräpsök i hela huset att aktivera oss med så att vi håller igång och inte blir lata! 
 
 
 
 

En vanlig promenad med Timmy

Kategori: Timmy

Jag har inställningen att alla hundar kan arbeta, eller rättare sagt - VILL arbeta... Självklart måste man se till rastypiska egenskaper på vad som är arbete men det behöver faktiskt inte vara så svårt som många tycker. 
Ibland känns det som att bara för att hunden ska få jobba med de behov den har så måste det vara så svårt, man måste uppnå elitnivå, gå massor med kurser och bli bäst. Faktum är att man kan, under en promenad på en timme, låta hunden arbeta med 5 olika saker som den (och ni) har nytta av och tycker är roliga. 
 
Låt mig förklara genom att berätta om en vanlig promenad med Timmy (Malle på 5,5 månader). 
 
Redan när jag börjar förbereda mig för att gå ut vet Timmy att det är dags. Jag börjar klä på sig i snabbare takt än annars och tar på mig promenadkläder (de som redan är lite leriga). Sen går jag till skåpet - det där skåpet som det magiskt dyker upp roliga saker ifrån - hundskåpet. Jag plockar fram godispåsen som sätts runt midjan, klickern (som matte är handikappad utan), bollen på repet som är så kul att springa efter, den magiskt roliga kampleksaken som Timmy bara älskar och ibland också den roliga sökleksaken som är blå och grön. Nu kanske ni tänker - "varför alla dessa saker"... Vi kommer till det. 
 
Timmys sele åker på och kopplet i hand går vi ut till grinden. Där börjar allvaret - Timmy ska sitta ner innan vi går! Det gör han så glatt och gärna. Där kopplas Timmy. 
 
Det första vi gör på promenaden är att träna koppel, det varvas med att träna på att han ska gå "nära" på vänster sida. Vi har inga krav på hur han går så länge han tittar på mig och går på vänster sida så är vi nöjda. Men vi börjar alla promenader med att lugnt och sansat strosa en bit. När vi sen kommer ut på grusvägen där vi ser långt och vet att det i princip aldrig går någon så kopplar jag loss Timmy. Nu tränar vi på olika typer av övningar så som sitt, stanna, gå nära, inkallning osv, oftast med kampleksaken som belöning. Vi kastar boll som han tränas på att hämta. När jag börjar märka av att han börjar bli okoncentrerad (vilket en snart unghund blir ibland) så kopplar vi igen och går och strosar lite igen. 
 
Spår - när vi kommer ungefär en kilometer kommer vi till en åker. Det är en åker som inte används till något utan består av gräs och ogräs. Den åkern återkommer vi till nästan oavsett vilken slinga vi går så där passar jag på att lägga ut ett enkelt spår till Timmy. Så jag kopplar honom vid ett träd och ber honom att sitta och stanna. 
Jag lägger ut ett kort och enkelt spår på mellan 20-50 meter beroende på hur dagen känns, i slutet lägger jag ner hans boll på snöre som slutmärke. 
Därefter fortsätter vi vår promenad... 
 
Sök av föremål - Vi går runt och strosar och när han visar att han är på bushumör igen kopplas han loss och vi forstätter att leka lite och träna. När vi kommer fram till ett parti där vi känner att vi kan lägga ut en liten sökövning sätter jag ner Timmy och ber honom att stanna. Jag går bort en bit och lägger bort leksaken - den blå och gröna sökleksaken och går tillbaka till Timmy. När jag står vid honom vibrerar han av förväntan tills jag ger honom tillåtelse att söka. På kommandot "sök" flyger han iväg som ett skott och letar efter leksaken. När han hittar den berömmer jag massor och han kommer med den till mig och släpper på ett glatt "tack". 
Detta kanske vi gör 2-3 gånger. Timmy är dock tränad till detta sedan liten valp så han vet exakt vad han ska göra. 
 
Aportering/bära föremål - efter söket av föremålen kopplas Timmy och som belöning för gott utfört arbete får han bära sin kampleksak en bit. Det tycker han är roligt, ett tag, men det är under träning. 
 
Hämta kampleksaken - när vi kommer ut på ett fält där jag kan se långt bort släpper jag lös Timmy igen. Där tränar vi ofta på något som är en blandning mellan sök och att hämta något jag kastar. Jag sätter honom ner och ber honom att stanna - sedan går jag en bit bort och lägger ut hans leksak. Sedan går jag bort ifrån så att det formas en triangel mellan mig, Timmy och leksaken och antingen kallar in honom och när han kommer ger frikommando på att hämta eller att endast ge frikommando att hämta. När han har hämtat leksaken så leker vi kamplekar en stund. Detta brukar vi bara göra ca 1-3 gånger då den är ganska svår ännu. 
 
Lydnadsträning - under promenaden tränar vi på olika lydnadsmoment så som sitt, ligg, stanna osv.. Det bakas in i själva promenaden och utförs under lek och belöningar. Det vi gör som är lite annorlunda är att när Timmy inte riktiga lyssnar så går jag åt totalt annat håll utan att varken ropa, försöka bestraffa eller komunicera med honom. Följer han inte börjar jag springa och då kan jag lova att han hänger på. Det är ett bra sätt att få honom att följa med mig och hålla koll på vad jag gör. 
 
Upptagning av spåret - på vägen tillbaka vet Timmy exakt vart jag la ut det där spåret så han visar mig vägen dit (för jag tappar alltid bort början) och inväntar att vi ska börja (att matte ska vara övertygad om att vi är rätt) och Timmy plockar upp spåret på en halv sekund, hittar bollen - skiter i den och vill fortsätta och jag försöker förklara för honom att vi är klara nu så jag får nästan dra med honom därifrån... 
 
Sen går vi hem med en trött liten kille som helst av allt vill gå "nära" hela tiden.... 
 
När vi kommer hem är det viktigt att Timmy får vila - helst sova i någon timme innan han är på G igen ;)
 
Lät det svårt? Eller lät det som att vi gör för mycket? 
Glöm inte att detta är under en till en och en halv timmes promenad och övningarna är korta och roliga. Han får vila mellan med att bara strosa i kopplet och han får mycket avgöra om han är på humör eller inte (vilket han oftast är).
Det leder till roliga promenader, en lycklig hund som vill jobba tillsammans med mig. 
 
Tänk dock på att Timmy är tränad till att göra dessa saker separat från promenaden och därför kan dem. En hund som inte är van ska inte göra alla dessa sakerna, men vad hindrar dig från att lägga ut ett eller två spår i början på promenaden? Eller att lägga ut leksaken som hunden får leta efter? 
 
Timmy hämtar kampleksaken
 
 
 
 

Livet med många hundar

Kategori: Att ha många hundar

Jag stöter ibland (läs ofta) på folk som, när de får reda på att vi har många hundar, ofta frågar saker som "hur orkar ni?" och "är det inte jobbigt?". Jag berättar oftast inte för alla jag möter att jag har många hundar då jag faktiskt inte längre vet något bra svar på det. Med det menar jag att jag skulle kunna säga något i stil med "nej detta är det livet jag valt" men efter 7011 gånger känner det lite som att det inte längre ger samma klang som förut. För ibland undrar jag precis samma saker själv.... 
 
Ibland (läs lite mer sällan) stöter jag på folk som säger "åh jag skulle också vilja ha så många hundar" eller "det verkar så härligt att ha så många"... Ja det är ju lättare att svara på då hela frågan ger en mer positiv klang. För ja det är härligt och underbart - för det mesta! 
 
För att förklara lite mer i detalj så att alla förstår så har ju vi 8 hundar varav 7 är dragande Samojeder. Samojederna bor ute på dagarna och sover inne på nätterna. För att hålla det lite mer sällskapliga hos dom så varvar vi hundar inne på dagarna när vi är hemma. Då har vi alltid mellan 2-4 hundar inne på dagarna inklusive Timmy (som inte är Samojed). Vi har en rastgård och en stor hundgård där hundarna går ihop, men då det blir stökigt att ha för många ihop ska vi dela upp den men tills vidare varvar vi dem inne och ute och de som inte rymmer får ibland vara i rastgården. Vart det lättförståligt? 
 
När man har många hundar får man offra vissa saker i sitt liv, nu tänker jag bara ta upp några få saker man ska tänka på om man vill ha många hundar: 
 
De flesta kan väl i viss mån hålla med om att de helst skulle vilja ha ganska rent och städat runt sig i sitt hem. Alla kanske inte har extrem ordning men ingen vill bo i ett hem som är smutsigt. När man har många hundar som går in och ut och vi bor i Sverige så finns det något som kallas sand och lera. Oavsett hur mycket man försöker att sätta grus i hundgårdar, torka hundar, blåsa hundar eller undvika att de blir för smuttsiga så finns den där sanden ÖVERALLT! I din mat, på lampan i köket, på alla ytor som kan tänkas samla dam, på dina blommor i fönstret, i kylskåpet - ja överallt och inte minst på golvet!! Och man blir inte av med det heller. Det spelar ingen roll om man damsuger 5 gånger om dagen, sanden är överallt!!! Varje gång hundarna går ut och in så ser det ut som att man inte har städat på en vecka igen på golvet. 
Jag är en sådan som tycker om att ha rent runt mig men jag har fått offra lite sånt för att kunna klara av att ha hundarna inne. Vi damsuger mellan 1-2 gånger/dag och sopar ofta upp där hundarna har legat och på det moppar vi ungefär var eller varannan dag beroende på väder. 
Varje gång vi får gäster planerar vi alltid på hur lång tid det tag att damsuga och tvätta golvet samt hur länge det tar att torka och när innehundarna behöver gå så att golven är hyfsat fina när det kommer folk. Endå ser man minerna som säger något i stil med "städar dom aldrig"... 
Vi städar JÄMT och vi är inte dåliga på att städa men någon måtta måste det endå finnas. Förutom golven så är det alla lakan i sängen som vi tvättar ca 1-2 gånger i veckan (trotts att vi undviker att de ska gå in i sovrummet direkt efter att de kommit in), alla filtar på soffor, alla kläder man har.. Ja allt! 
Så nästa gång du ser mig och ser att jag är lite lerig om mina kläder... Snälla säg inget för det kanske var det renaste paret byxor jag hade hemma... 
För jag måste säga det en gång för alla - de flesta tror att det är hundhåret som stör och är jobbigt att städa. Men det är det allra minsta problemet. 
 
Sen kommer vi ju till det vi inte får glömma - hundarna! För att de ska slippa vara smustiga så blåser vi igenom den ca 1 gång i veckan från dam och sand - men de avger bara smuts och inte samlar.. 
 
Sugen på många hundar nu? 
 
 
 
 
 
 

:)

Kategori: Allmänt

Då startade jag en ny sån här blogg sak där man skriver vad man tänker och gör och så.. Men jag gillar det, att skriva och jag har alltid så mycket att säga så jag tänkte bespara mina vänner till att få skavsår i öronen och skriver istället här. 
 
Vi har ju som många vet en kennel med 7 Samojedhundar som går under namnet Blåtassen. Förutom de vita har vi även en brun liten korv som heter Timmy och är idag ca 5,5 månader och av rasen Malinois, Belgisk Vallhund. 
 
Adressen till vår hemsida är www.blatassen.n.nu