Blåtassens blogg

När det kommer till att bo och leva med många hundar som alla ska fungera ihop och kunna vara på samma ytor under vissa tillfällen måste man ha något som kallas för "gott hundspråk". Att hantera en eller två hundar går bra nästan oavsett om man kan prata hundspråk eller inte. Men för att kunna ha flera individer ihop måste man både ha god förståelse för språket och även kunna prata det själv. Försök att komma till ett klassrum i Kina och försök att få kontroll över 10-20 barn som inte förstår vad du säger. 

 

För att prata hundspråk måste man först veta vad de olika signalerna betyder. Själva pratandet som vi människor gör handlar inte så mycket om det aukustiska (ljudliga) utan mer om kroppspråk och sinnestämningar. Vill man ha en lugn flock ska man se till att man själv håller sig lugn men vill man ha lek och bus är det bara att börja hoppa runt. 

För att få sig en bra förståelse måste man självklart själv obeservera och studera hur hundarna är mot varandra. Vi kan aldrig få samma reaktioner som en hund kan - helt enkelt för att vi är människor. Men vi kan endå nyttja oss av de egenskaperna som de använder. 

 

Har du någonsin sett när man har några vuxna hundar liggandes i lugn och ro på något ställe, plötsligt far det fram en eller flera tossiga unghundar eller valpar och så plöttsligt reser sig någon av de vuxna morrande och "flyger på" eller skäller ut de stissiga unghundarna? 
Där kan man prata om ett konkret exempel på vad som händer med sinnestämningar och känslor. Om man är i ett rum där allt är lugn och ro så vill man ju inte att någon ska komma och liva upp hela rummet. Känslan över luften ändras och stressen smittar av sig. Den stressen kan i sin tur göra de vuxna hundarna förbannade och de har med all rätt egentligen gjort rätt enligt "hund koden". Däremot måste man alltid se till som människa att detta inte inträffar då man, i värsta fall, kan få en kedjereaktion som leder till att hunden blir skadad. 

 

Det värsta man kan få i en grupp med många hundar är negativa spänningar. Ur våran erfarenhet är det oftast tikarna som för med sig dessa. Hanarna brukar vara mer exposiva och mindre förvarnande medan tikarna kan gå och spänna sig i all evighet.. Det värsta med dessa spänningar är att, precis som alla andra känslor, smittar dessa av sig. De smittade spänningarna kan leda till stora agressioner i hela flocken och leda till slagsmål. Det kan vara två tikar som spänner sig mot varandra och smitta en annan som flyger på en oskyldig valp... 

Dessa spänningar kan man aldrig leda bort med agression. Vi motverkar alltid detta genom att använda en annan smittbar känsla - glädje och lugn.. Genom att massera och vårdande prata med en spänd tik kan man lösa mycket av problemen i flocken. Så länge som man får tag på den som är "värst". En hetsig hund bland spända hundar kan också utlösa agression. Då stress och spänningar lätt utlöser agressivitet måste man se efter vem som är den stressade och plocka bort den ur gruppen. Det är alltid bättre att plocka bort den stressade än de som är spända då man via separation kan få två hundar att hata varandra mer. 

Dessa exempel är väldigt komplexa och man kan vrida och vända på dem hur som helst. Själva tanken med det jag skrivit är att man måste förstå genom att lära sig hur hundar fungerar och däri även kunna nyttja de egenskaperna som de använder mot varandra. Men också förutse händelser i förväg. 

 

För något som INGEN kan förneka är att ibland bråkar hundar. Men för det behöver ingen av dem vara farlig eller i sig agressiv bara för att de utför aggressiva handlingar. Bara för att jag är arg betyder det inte att jag är en arg människa jämt! 

Vi måste lära oss förstå våra hundar och förstå hur de fungerar. 

 

Mitt största tips till alla är att testa sig fram med sina känslor att komunicera med hunden. Prova att hettsigt kalla på hunden, lugnt kalla på den och en gång glatt... Precis som med det kan vi styra över hundens situation och hur hundarna fungerar ihop. Våra känslor och stämningar är lika betydelsefulla som hundens..