Blåtassens blogg

Av någon anledning så har jag suttit och läst olika artiklar på nätet som handlar om allt ifrån politik, invandrarhat till jämställdhetsfrågor. Jag vet inte om det är så att jag känner ett behov av att "vara med" eller om jag bara vill plåga mig själv. Oavsett vilket så blir jag mer och mer förfärad över vart världen är på väg. 

I min värld ser jag på människor som människor. Oavsett vilken läggning, kön eller religion man tillhör. Så är vi alla människor. Sedan kan jag kanske inte alltid acceptera allt som människor gör. Men det är lika mycket om en svensk man som endast ligger med kvinnor, om det är en muslim eller en kvinna som är homosexuell. Alla är lika värda som människor men det är det de gör som definierar dem. Alltså är det lika fel om en infödd Svensk gör något som en invandrad Svensk (om man nu får uttrycka sig så...)

Men hur kommer det sig att det finns vissa som är "djurmänniskor" och vissa som knappt sett skillnad på en gran eller en hund? Det "vilda" eller "ej mänskliga" skrämmer många. I barnprogram och olika animerade filmer beter sig djur (och ibland även växter) som människor. Man förmänskligar allt! 

I sig tycker jag inte att det är helt "FEL" att förmänskliga djur. Men man gör det på fel sätt. Man tar bort djuren ur djuren precis som att vi har tagit bort djuret ur människan. Vi är inte längre djur utan vi är något övernaturligt. Något som är "bättre" än annat. Vi kan minsann utnyttja och göra som vi vill för att vi kan? 

Vad ger oss rätten att behandla djur och natur så som det vore förbrukningsmaterial? Hur kommer det sig egentligen att vissa människor faktiskt tar så stort avstånd från det naturliga och djur att de inte ens förstår. 

Vi, människor, hundar, katter och hästar, är alla däggdjur. Våra grundläggande instinkter, känslor, fysiologiska egenskaper och grundläggande psykologi fungerar på precis samma sätt. Där kan man förmänskliga djur för att varför inte fördjurliga människan? Vi känner alla glädje, kärlek, rädsla och sorg. Vi blir hungriga, kåta, stressade och vill söka skydd. Vi är alla samma sak förutom då den lilla skillnaden att vi människor har ett högre intellekt. Men varför inte då nyttja våra hjärnor och vårt förstånd till att ge djuren ett bättre liv i vårt samhälle? Vi förstör, gnäller och vill bara ha mer. Skaffar djur, tröttnar och avlivar eller värre - slänger ut på gatan. 

Det är VÅR skyldighet att ta hand om det vi har skapat genom avel, vår skyldighet att se till att de vilda djuren har kvar SINA hem. Vår skyldighet att bevara natur och miljö och hela jävla planeten! 

Skyldigheter - inte rättigheter!

Med dessa skyldigheter kommer en kännedom om naturen och djur. Alla behöver inte vara biologer men en grundläggande kunskap räcker. Vi fokuserar så mycket i skolorna på att lära oss "människosaker" så att barn inte länge ens vet att hundar kan vara glada. Eller har känslor överhuvudtaget egentligen. Tror vi att vi är de enda kännande varelserna på jorden? Ska vi fastna kvar i behaviorismen där det påstods att djur inte har känslor? 

Ska vi tro på att vi kan, med rätt, behandla djur som vi vill? Eller ska vi börja ta vårt ansvar? 

Ibland skulle jag vilja att det fanns en gud eller kanske karma för det gör i allafall vissa till bättre människor.