Blåtassens blogg

Igår hade jag en helt underbar dag. Jag har stämt möte med en kvinna som inte bor så långt ifrån mig, Camilla heter hon. Hon har själv 2 Belgare, Tervar. Vi bestämde att vi skulle ses och jag skulle ta med Timmy. 

 

Jag har under den sista tiden varit lite orolig över Timmys beteenden. Han är liksom konstig. Jag kan liksom hund men Timmy är väldigt speciell. Eller Mallar är speciella! Och Timmy är inte ett undantag... 

 

Jag hade innan förberett henne på att Timmy är i könsmognaden och i spökålder så kan han vara lite reserverad och lite spänd mot andra hundar och kanske människor med. Detta är för att han vid stressade situationer har betett sig så och jag kände mig lite orolig över att allt kanske inte riktigt stod rätt till! 

När vi väl kommer dit så har Camilla tagit in sina hundar och står och väntar på oss så släpper jag ut honom lös från bilen. Han cirkulerar runt mig (lös) och när han ser Camilla stannar han till en sekund och sedan tar ett skutt och springer fram och hälsar.. sedan går han runt och nyfiket undersöker platsen.. 

När vi sedan kommer in står hennes två hundar bakom en hundgrind och Timmy går in, utan problem och glider runt och undersöker deras hem. Han bryr sig inte så mycket om de två hundar som står bakom grinden. Jag berättar om min oro över Timmy och Camilla tittar på mig och säger "han är ju helt normal" när Timmy i nästa sekund hoppar upp i hennes knä med frambenen över benen och ger henne en lagom dos "Timmy hångel".. 

 

Camilla berättar för mig om Belgarna och hur de är. Något jag behövde bli påmind om och jag plötsigt inser att min hund endå är ganska normal.. Vad är det egentligen jag är orolig över? Vad är hans problem? 

Så tillslut så släpper vi ut Camillas tik Ess som också är en Belgare och Timmy på gården och deras första möte såg ut som något i stil med "nä men tjena".. Och de började springa runt.. runt, runt, runt och busabusabusa!!! 

De ÄLSKADE varandra! Jag tror inte att Timmy har någonsin gillat en hund så mycket som han älskade Ess! De hade samma leksätt, samma språk och gemensamma intressen. 

 

Så efter massor med prat, skratt och hundbus kom vi fram till att Timmy är en normal och sund hund och det är matte som behöver höra det ibland. För det är svårt att ha en Malle - de är extra av allt! Som Camilla sa - "sätt ett JÄTTE framför allt så har du en Belgare..." 

 

Ja det är nog precis så det är.. För Timmy är min jättebebis som är jättesöt och jätteduktig! 

 

Där fick jag också massor med träningstips till vår träning. Camilla är en av de få som har kommit högt upp i trävling som faktiskt använder bara positiv inlärning (mina egna ord) så det var jätte roligt att få ta del av. Så nu ska vi träna på fotposition, inlämnande av föremål och lite annat.. Och det enda problemet var vem? 

Jo matte... Kanske ska sälja mig själv på Blocket som problemmatte? 

 

När jag väl åkte hem så tog jag inte bara med mig den tröttaste Timmyn på jorden, utan också samma lilla kille som han var när han var valp. En härlig och mysig och snäll liten kille! Så ska han även förbli! För DET har matte bestämt ;) 

 

Slutsatts: Okej vad har vi lärt oss av detta då? Jo att ibland behöver vi nog alla någon som säger till oss att det är normalt. Ibland kan man förvirra in sig för mycket i tankarna och glömma bort verkligheten. 

 

Kramar från Eliza